sprutskräck och allmän skräck bara, det är vad jag lider av. Oftast klarar jag av att hålla mig borta från samtliga läskigheter i livet, men idag var en sån där dag då jag var tvungen att ta tjuren vid hornen. D var iaf snäll och följde med mig och efter nästan en timme i väntrummet blev det så dax för mig att tömmas på blod. Förklarade hur jag kände kring det och fick iaf lägga mig ner på britsen och tur var nog det. För när hon tömde mig på de där tre rören med blod kände jag hur det snurrade i skallen. Det gick skapligt fort iaf och jag kunde sätta mig upp utan att svimma    Sen gav hon mig en lapp och tyckte jag skulle ringa snubben på den (om hon bara vetat att ringa är en annan sån där skräck jag har :P ) så kunde jag få hjälp m min rädsla för att lämna blod och umgås m såna där vitklädda människor. D tog lappen och så åkte vi hem till hundarna.

Enya börjar bli riktigt j-vla dryg igen. *suck* Att hon skall vara så beroende av mig för att må bra! Blir så less på skiten, men men vi får kämpa på... Iaf så lassade vi in alla 4 hundarna (Tinda är ju här nu med) i bilen och körde dem till fårhagen. Där fick de springa av sig en stund innan D körde hem oss och drog till jobbet.

Tog en kortare runda m Enya för en stund sen, orkar inte mycket mer just nu. Hon uppskattade turen, även om jag inte orkade vara pedagogisk och rättvis vid hundmöten då hon betedde sig som ett värre drägg. Tur nog kunde hon släppa det efteråt, så vi kunde träna lite och ha lite kul. Kom på att vi måste köpa blodpudding och torka inför veckan då D är bortrest! Vi behöver mumsig godis då som vi kan träna oss trötta med om jag inte orkar promenera flera timmar per dag då!

Dax för nån bild. Blir från min mobil, som D hjälpte mig att fixa över på datorn för nån dag sen. Är han inte det vackraste?!   

  Gimli när han för första gången i sitt liv hittat upp på en stor halmbal. Han stod och sög in dofterna och vyerna i en kvart innan han kände att han ville gå vidare!   

 

Tua

25 januari 2011 18:54

Det är bara några hemska vintermånader kvar vännen! Sen kommer våren och då försvinner alla jobbiga utfall med vinterkylan.
Jag har träningsabstinens och skulle jag inte få hem en valp på lördag så skulle jag lätt kidnappat Enya! Sådetså!

thecrazypack

25 januari 2011 21:32

Fast nu får du hem en liten valp ditt lilla äckel :P

Men du har rätt, snart är det vår, solen kommer skina, sipporna tittar fram och agilitykurserna drar igång! Gu vad vi längtar!!

 

Tua

25 januari 2011 18:55

Förresten så är det ju asvidrigt med vitklädda galningar som tar massa blod ju!!! Vem svimmar inte liksom?

thecrazypack

25 januari 2011 21:33

PRECIS!! Fullt normalt beteende ju! Inte behöver jag träffa en annan vitklädd äcklig galning för att förstå det :D

 

Tua

25 januari 2011 23:01

Det bästa var i höstas någon gång när jag skulle kolla sänka och sånt, Coralin och Emil stod och peppade mig. DÅ gick det bättre. Men går man själv eller så... näää då svimmar jag, eller åtminstone blir jag yr i kolan.

thecrazypack

25 januari 2011 23:07

Skönt m peppande barn :D

 

metalkitten

28 januari 2011 00:26

men du var ju blodgivare en gång i tiden??
jag fick jag ha specialister på ett sjukhus för att hitta mina ådror (dem misslyckades ju rätt bra ändå - så gräv gräv) och dem tömde mig på 6 rör - fick minsann inget telefon nummer om hur man får hjälp mot sprutskräck - dem bara skrek åt mig att det är svårare om jag är rädd - då blir ådrorna mindre...bitches...

thecrazypack

28 januari 2011 10:39

Japp, jag har gett blod ett antal gånger. Gick dock aldrig tillbaks efter att en tant hade grävt runt och ändå misslyckats hitta mina ådror. Men jag var ju lika rädd varje gång jag gjorde det, men det är ju lite kul att utmana sig själv när man själv vill liksom ;) + att man gör ju en god gärning. :)

Det där med att ådrorna drar ihop sig när man är rädd känner jag till från hundarna. En stressad hund är typ omöjlig att tömma på blod, även om man hittar ådran. Så jag vet ju att det kan bli dumt, men jag fick minsann höra att mina ådror var som motorvägar (så hur kärringen på blodbussen kunde missa är ju en gåta) vilket ju var skönt. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Finns det någon som fortfarande bloggar? Eller läser bloggar? Har jag tid och ork att blogga igen? Eller ska allt fortsätta hamna på fb bara? Ska jag samla hundträningen här igen kanske? Tycker iofs det är kul m fb-minnena som dyker upp, men annars ä...

Bloggen är ju nästan död, men känner ändå att jag vill ha kvar den och samla minnen i för att kanske en dag ta upp den igen när tid och ork finns. Så beslutade mig för att försöka samla ihop en årskrönika från 2017 iaf. :)   JANUARI   Vi börj...

Håller fortfarande på att smälta hela Crufts upplevelsen och hoppas att jag så småningom ska få tid och ork att skriva ner en längre text om allt. Just nu känner jag bara enorm tacksamhet!      Tacksam över att jag har världens bästa Knott! Vi ha...

2016 går mot sitt slut och det är väl dax att sammanfatta året så smått. Redan 2015 stod det klart att 2016 inte skulle bli det tävlingsår som jag sett fram emot. Istället bestämde vi oss för att flytta till Wales. Makens disputation i mitten av Febr...

Joy, det är vad vårat nyförvärv kommer att kallas. Iaf om ni frågar mig. Familjen är inte helt enig, men eftersom det är jag som står för det mesta av träningen kommer det iaf bli det hon lyssnar på i slutänden ;) Krypet tycker hon ska heta Röda Hulk...