Idag blev det baddebut för mamma, pappa och Krypet i badkaret. Och tusan vad mysigt det var! Krypet passade på att blåsa bubblor med rumpan och sprattla en massa när det inte var några tråkiga badbaljekanter som hindrade ens rörelser. Det här kommer vi göra igen helt klart!   

Japp idag blir det så äntligen lite agility i bloggen igen!! Krypet gjorde sin "debut" på klubben m alldeles lagom tomt m folk. Han tog det lugnt i sin vagn medan pappa gick runt runt på planen för att pojken skulle vara just nöjd. :P Tanken var att öva lite grundsvängar med Enya då vi missade det kurstillfället i somras och inte riktigt haft orken att ta tag i det innan, men det gick så där. Enya tyckte inte alls att det var kul och i ärlighetens namn var vi mkt sämre på det än jag trodde vi skulle vara. Så för att få ett roligt första pass efter uppehållet så sket vi i grundsvängarna (får nog ta det på nån kurs istället) och hittade på lite annat ostrukturerat istället. Och då, då var tösen superladdad och duktig!! Slalomet som strulat så mkt satt helt plötsligt perfekt om jag hade henne på vänster sida. Till och med höger sida var mkt bättre än det brukar! :) Och glädjen fanns där framförallt! Sen körde vi några enkla hoppkombinationer på de framställda hindren. Tog gungan en lyckad gång och de andra balanshindren för att de är roliga :) Även Parker fick köra lite och han var superduktig. Hopp satt mkt säkrare än det gjort innan på honom, han tog sig igenom en slalomport flera gånger och han hoppade det höga däcket på första försöket! Däcket tog han dock avstamp i och det vet jag inte om det är ok?? Men trots att hela ställningen rasslade och skramlade en massa när han gjorde det tog han så duktigt om däcket igen när jag bad honom!

Avslutningsvis gick vi safaribanan m alla och den är alltid lika uppskattad. :) Åkte där ifrån med en himla skön och nöjd känsla i kroppen, både gällande Enya och Parker!

Nu är jag sjukt sugen på att komma igång med kursandet igen, men vi får väl vänta till våren gissar jag... Enyas kurskompis Trassel har tydligen kommit ut på tävlingsbanan när Enya skaffat sig en lillhusse. Lite avundsjuka blir vi att de är så duktiga och vågar, för Enyas matte är nog för feg för sånt... Frågan är om det kommer bli lika kul att kursa i vår utan Trassel och E, men vi får väl se till att åka och kolla på dem när de tävlar i vår istället annars.

Nu behöver Krypet sova lite och sen behöver vi mat här!

Idag har vi klarat av ett år utan Gimli  Det är helt sjukt vad fort året har gått trots allt! Och även om det gör ont och tårarna fortfarande faller ibland, så blir hjärtat oftast mest varmt när jag tänker på honom och alla fantastiska minnen vi har med honom. För han var fantastisk! Och han vill att vi skall vara glada!  

ÄLSKAR DIG GIMLI!!

De senaste två (?) veckorna har jag suttit och fixat med en fotobok om Gimli så fort jag fått lite tid över. I somras köpte jag en kredit på en 100 sidor tjock fotobok på http://www.photobox.se och krediten gick ut igår, så det har varit "bråda dagar" att få klart den. Tanken när jag köpte krediten var att boken skulle innehålla hela Gimlis liv, från dagen då han hittades i mars 2004 till vår sista utflykt i november 2010. Tyckte att 100 sidor lugnt skulle vara nog liksom! Men jag hade fel. Boken jag beställde igår innehåller bilder och berättelser från mars 2004 - juni 2007 bara. De sista åren får komma i en annan bok (eller kanske blir det två andra böcker... Fick ju inte digitalkamera förrän maj 2006, så de första åren var det inte så mkt Gimli-bilder...). Jag blev iaf jättenöjd med min bok och nu rullar jag tummarna i väntan på att den skall dimpa ner i lådan. Åh vad jag längtar tills jag få bläddra i den! Och oj vad jag har svårt att komma på vad jag skall göra nu, när jag inte längre har bilder att plocka fram, redigera och fixa med! 

Litet smakprov på några sidor ur boken...

Nä vad gör man nu? Kanske dax att göra klart filtarna jag började virka till Krypet i somras..?

Ja, vad händer när man väl får tummen ur och beställer en ny mobiltelefon?! Jo, självklart hittar någon ens gamla då! Och inte någon ful en som väljer att behålla den själv, utan en snäll människa som anstränger sig för att hitta telefonens ägare och ringer min mamma! Så nu skall bara syrrans man hitta tiden att åka och hämta den hos upphittaren, sen skall vi få den till mig med... men sen, sen har jag min kära telefon med alla kontakter och sms  

Så vart var då telefonen? Jo nånstans mellan karlsborg och granvik enligt upphittaren! Gissar att det var där vi stannade första gången när vi åkte hem från syrran den helgen då mobilen försvann :P

Till världens bästa sambo och pappa, Jag älskar dig D!!

och till alla er andra, ta en titt på http://www.daltonmghetti.com för fler fantastiska konstverk!!

Efter att ha levt helt mobillös i dryga två veckor efter att ha slarvat bort (?) min älskade mobil har jag nu en ny sak. Jag hatar nya mobiler och vill ha min kära gamla vän, men men... Skall nog kunna lära mig att gilla denna med. Så småningom iaf...

Än har jag inte fått fixat så mitt nummer är på den dock, utan just nu lever jag med nåt tillfälligt nr (som dock var väldigt bra! Surt att jag har en miljon nr-brickor till hundarna o katterna m det andra nr, annars hade jag nog bytt!). Surast av allt är nog att jag förlorat alla mina älskade vänners nummer! :( Hoppas hoppas att ni alla så småningom kan smsa till mig så jag får tillbaks er i min adressbok ;) Men vill ni ha det nya nummret får ni maila mig, här lägger jag då inte upp det iaf!!

En sån här slagtålig och vattentålig sak är det iaf som skall med mig och galningarna på promenader i framtiden.